Språkliga glidningar 6

När kassen blev påse.

Den där saken av tunn plast som man bär hem maten i från affären, hållande i handtagen, har alltid hetat plastkasse. På senare tid har media och kanske stora delar av allmänheten övergått till att kalla det för plastpåse.

Det blir förvirrande. Plastpåsar har inga handtag, de är ofta genomskinliga och kan vara av frystyp. Bröd ligger i plastpåsar. Sen när man har betalat det så lägger man ner det i en plastkasse. Så ser jag på saken.

För övrigt var det nog en tvivelaktig reform att lägga skatt på plastpås… f´låt … plastkassar. Vi svenskar slänger inte plast i naturen i någon större utsträckning. Vi är hyfsat bra på att källsortera, och tomma kassar använder vi för sopor.

Nu, för att spara pengar, så undviker jag att köpa plastkasse i affären, utan har med mig en återanvändningsbar plast- eller tygkasse istället.

Soporna samlar jag i tunna plastkassar som jag köper på rulle. Den miljömässiga skillnaden kan väl knappast vara så rasande stor mellan affärskassen och tunnkassen?