Nyligen sa jag att jag slutar arbeta som frilansjournalist. Helt sant är det nog inte.
Jag har varit journalist sen jag slutade lekskolan, kan man säga. Först som anställd på tidningen Land, Länstidningen i Södertälje och Tidningarnas Telegrambyrå i Stockholm. Sen som frilansjournalist i drygt 30 år.
I september fyllde jag 68, jag får pension och småintäkter och måste inte längre sälja en artikel i taget. Det känns darrigt, vemodigt – och befriande. Nu måste jag inte skriva för min försörjning utan kan välja att skriva för lust.
Under frilansåren har jag skrivit ett flertal teaterpjäser som spelats, främst i Södertälje men också turnerande i landet. Det fortsätter jag med, och nu är jag fri att skriva vad som helst och utan att någon har bett mig göra det.
Vem vet, det kanske kan bli en och annan tidningsartikel också, om andan faller på.
Så min hemsida här blir nu gradvis förvandlad till blogg, tänkte jag. Inte för att någon bett mig, bara för att jag vill fortsätta skriva, i friare form.
Jag har nånting att berätta.
