Jag måste motvilligt erkänna att den överkäcka och beskäftiga pappan i pjäsen Familjen Bra bär vissa drag av mig själv…
Joakim Pirinen skrev pjäsen på 80-talet, långt före internet och sociala medier. Men i vår tolkning har det blivit en aktuell kommentar till vårt sätt att hantera världsångesten och längtan efter samhörighet. Facebook är nedlusat av vackra semesterbilder, utsökt mat, gulliga bebisar och roliga kattungar.
Jag spelar i en kvartett som nu har premiär den 4 november på Sagateatern i Södertälje.
Alva och Marina som vann Revy-SM med min och Alvas text om Epa-traktorer. Foto: Privat
Min och Alva Westerbergs revytext ”Jag älskar min Epa” vann första pris i musikkategorin i årets Revy-SM. Så glad och stolt över detta.
Epa-traktorer är något alla känner igen, efter att ha köat bakom en av dem. Och för ungdomarna som kör är de frihetssymboler. Kul motsättning att göra något av.
”Nästan 200 revynummer kom in i år till Revy-SM. Fem av dessa var inskickade från Täljerevyn: ”Älskar min EPA” av Roland Cox, Alva Westerberg, ”Eget godis på bio” av Lasse Karlsson, ”Lösning på elförsörjningen” av Torbjörn Wrigh, ”Restaurangen som var en kiosk” av Lasse Karlsson och ”Kringelgumman” av Marina Nyström.
Efter fyra dagars tävlingar (från 2 till 5 augusti) står det nu klart att Täljerevyns ”Älskar min EPA” vann i kategorin ”Sång och musik”.
– När man skriver för scen är det roligt att sedan sitta i publiken och höra publikens glädje, säger journalisten och textförfattaren Roland Cox som blir förvånad när LT ringer och meddelar att ”Älskar min EPA” har vunnit hela tävlingen.”
Det där var väl en tveksam affär, kan man säga idag om något halvskumt. Men det är väl tvivelaktig man menar, egentligen.
Det var väl inte så att den som gjorde affären tvekade, tänkte att ”ska jag verkligen göra den här affären idag, kanske ska vänta tills imorgon”? Snarare var det väl en skummis som köpte stöldgods, det är ju en väldigt tvivelaktig sak.
Politikern tvekar om en åtgärd verkligen är den bästa just nu. Eller är det inte snarare så att hen tvivlar på att det är det rätta att göra?
Den där saken av tunn plast som man bär hem maten i från affären, hållande i handtagen, har alltid hetat plastkasse. På senare tid har media och kanske stora delar av allmänheten övergått till att kalla det för plastpåse.
Det blir förvirrande. Plastpåsar har inga handtag, de är ofta genomskinliga och kan vara av frystyp. Bröd ligger i plastpåsar. Sen när man har betalat det så lägger man ner det i en plastkasse. Så ser jag på saken.
För övrigt var det nog en tvivelaktig reform att lägga skatt på plastpås… f´låt … plastkassar. Vi svenskar slänger inte plast i naturen i någon större utsträckning. Vi är hyfsat bra på att källsortera, och tomma kassar använder vi för sopor.
Nu, för att spara pengar, så undviker jag att köpa plastkasse i affären, utan har med mig en återanvändningsbar plast- eller tygkasse istället.
Soporna samlar jag i tunna plastkassar som jag köper på rulle. Den miljömässiga skillnaden kan väl knappast vara så rasande stor mellan affärskassen och tunnkassen?
Jag måste motvilligt erkänna att den överkäcka och beskäftiga pappan i pjäsen Familjen Bra bär vissa drag av mig själv… 
