Roland Cox blogg

Min sketch vann i Revy-SM!

Alva och Marina som vann Revy-SM med min och Alvas text om Epa-traktorer. Foto: Privat

Min och Alva Westerbergs revytext ”Jag älskar min Epa” vann första pris i musikkategorin i årets Revy-SM. Så glad och stolt över detta.

Epa-traktorer är något alla känner igen, efter att ha köat bakom en av dem. Och för ungdomarna som kör är de frihetssymboler. Kul motsättning att göra något av.

Här finns ett inslag i SvT Nyheter om segern och låten.

Länstidningen i Södertälje skrev:

”Nästan 200 revynummer kom in i år till Revy-SM. Fem av dessa var inskickade från Täljerevyn: ”Älskar min EPA” av Roland Cox, Alva Westerberg, ”Eget godis på bio” av Lasse Karlsson, ”Lösning på elförsörjningen” av Torbjörn Wrigh, ”Restaurangen som var en kiosk” av Lasse Karlsson och ”Kringelgumman” av Marina Nyström.

Efter fyra dagars tävlingar (från 2 till 5 augusti) står det nu klart att Täljerevyns ”Älskar min EPA” vann i kategorin ”Sång och musik”.

– När man skriver för scen är det roligt att sedan sitta i publiken och höra publikens glädje, säger journalisten och textförfattaren Roland Cox som blir förvånad när LT ringer och meddelar att ”Älskar min EPA” har vunnit hela tävlingen.”

LT skrev (helt läsbart för prenumeranter)

Språkliga glidningar 7

Tvivel blev tvek.

Det där var väl en tveksam affär, kan man säga idag om något halvskumt. Men det är väl tvivelaktig man menar, egentligen.

Det var väl inte så att den som gjorde affären tvekade, tänkte att ”ska jag verkligen göra den här affären idag, kanske ska vänta tills imorgon”? Snarare var det väl en skummis som köpte stöldgods, det är ju en väldigt tvivelaktig sak.

Politikern tvekar om en åtgärd verkligen är den bästa just nu. Eller är det inte snarare så att hen tvivlar på att det är det rätta att göra?

Språkliga glidningar 6

När kassen blev påse.

Den där saken av tunn plast som man bär hem maten i från affären, hållande i handtagen, har alltid hetat plastkasse. På senare tid har media och kanske stora delar av allmänheten övergått till att kalla det för plastpåse.

Det blir förvirrande. Plastpåsar har inga handtag, de är ofta genomskinliga och kan vara av frystyp. Bröd ligger i plastpåsar. Sen när man har betalat det så lägger man ner det i en plastkasse. Så ser jag på saken.

För övrigt var det nog en tvivelaktig reform att lägga skatt på plastpås… f´låt … plastkassar. Vi svenskar slänger inte plast i naturen i någon större utsträckning. Vi är hyfsat bra på att källsortera, och tomma kassar använder vi för sopor.

Nu, för att spara pengar, så undviker jag att köpa plastkasse i affären, utan har med mig en återanvändningsbar plast- eller tygkasse istället.

Soporna samlar jag i tunna plastkassar som jag köper på rulle. Den miljömässiga skillnaden kan väl knappast vara så rasande stor mellan affärskassen och tunnkassen?

Jag mötte Barbro

Barbro Westerholm har gått bort. Hon var den äldsta riksdagsledamoten, närmare 90 år, och kämpade mot ålderismen.

Hon har kämpat på fler fronter. Hon bidrog till att homosexualitet inte längre skulle klassas som sjukdom (!) och för p-pillren.

Jag hade turen att få intervjua henne härom året. Här kan du läsa mer.

På minnesdagen efter förintelsen

Vår granne Willy i radhuset där jag växte upp, som hade ett nummer intatuerat på armen. ”Prickkärringen” som hade suttit i koncentrationsläger, blivit galen och målat prickar i alla husen på sin gård. Jerzy som vi träffade på en charterresa och som hade överlevt Auschwitz.

Även mitt liv har snuddat vid förintelsen.

Fick möjlighet att besöka lägret Theresienstadt med en före detta lägerfånge. Och långt senare ett besök på Auschwitz där jag tog bilden på proteserna.

Det besöket kommer man aldrig igenom.

Min farfar hade utvandrat från Holland och drev plantskola i Båstad. När tysktågen stannade till på perrongen var han där och berättade för de holländska tvångsrekryterade soldaterna att de kunde smita från tåget. Svenskarna skulle absolut inte skjuta ihjäl dem, vilket nazisterna påstod.