Jag har nånting att berätta
Okänt blev oklart.
Vem som brutit sig in i huset är oklart, heter det numera. Trots att det är okänt.
Oklart är vagare, man kan ana ungefär vem som mördat kioskägaren, men bara ungefär. Det är oklart.
Teveserien ”Mördare okänd” borde kanske heta ”Mördare oklar”.
Jag måste motvilligt erkänna att den överkäcka och beskäftiga pappan i pjäsen Familjen Bra bär vissa drag av mig själv…
Joakim Pirinen skrev pjäsen på 80-talet, långt före internet och sociala medier. Men i vår tolkning har det blivit en aktuell kommentar till vårt sätt att hantera världsångesten och längtan efter samhörighet. Facebook är nedlusat av vackra semesterbilder, utsökt mat, gulliga bebisar och roliga kattungar.
Jag spelar i en kvartett som nu har premiär den 4 november på Sagateatern i Södertälje.
Tvivel blev tvek.
Det där var väl en tveksam affär, kan man säga idag om något halvskumt. Men det är väl tvivelaktig man menar, egentligen.
Det var väl inte så att den som gjorde affären tvekade, tänkte att ”ska jag verkligen göra den här affären idag, kanske ska vänta tills imorgon”? Snarare var det väl en skummis som köpte stöldgods, det är ju en väldigt tvivelaktig sak.
Politikern tvekar om en åtgärd verkligen är den bästa just nu. Eller är det inte snarare så att hen tvivlar på att det är det rätta att göra?
När kassen blev påse.
Den där saken av tunn plast som man bär hem maten i från affären, hållande i handtagen, har alltid hetat plastkasse. På senare tid har media och kanske stora delar av allmänheten övergått till att kalla det för plastpåse.
Det blir förvirrande. Plastpåsar har inga handtag, de är ofta genomskinliga och kan vara av frystyp. Bröd ligger i plastpåsar. Sen när man har betalat det så lägger man ner det i en plastkasse. Så ser jag på saken.
För övrigt var det nog en tvivelaktig reform att lägga skatt på plastpås… f´låt … plastkassar. Vi svenskar slänger inte plast i naturen i någon större utsträckning. Vi är hyfsat bra på att källsortera, och tomma kassar använder vi för sopor.
Nu, för att spara pengar, så undviker jag att köpa plastkasse i affären, utan har med mig en återanvändningsbar plast- eller tygkasse istället.
Soporna samlar jag i tunna plastkassar som jag köper på rulle. Den miljömässiga skillnaden kan väl knappast vara så rasande stor mellan affärskassen och tunnkassen?
Det är tuffare för Svenska Kyrkan sedan den skildes från staten. Medlemmarna blir färre och ekonomin mer ansträngd.
Projektproffset Mattias Lindbergs mission är att få församlingarna att samverka mer och därmed klara kyrkans nya ekonomiska situation. Projekt kan vara en väg att nå större trygghet och svängrum, tycker han.
Jag intervjuade Mattias Lindberg på Stockholm stift för tidningen Ducatus.