Crowdfunding. Så kallas ett nytt sätt att finansiera sitt drömprojekt med hjälp av frivilliga insatser via internet. Om detta skrev jag för småföretagartidningen Du & Co. Affärsidén, diktsamlingen, skolresan eller teaterprojektet, allt kan förverkligas om tillräckligt många pyntar en slant eller mer.
Franska ut, engelska in
Det heter inte garage, det heter car port. Åtminstone om det är ett öppet garage.
Franskan åker ut, engelskan in.
Den franska adelns inverkan på Sverige och svenskarna på 1700-talet håller på att klinga av. Ut med á la bonheure, in med shit happens.
Tanten på toaletten
Jag skriver ”tanten”, men när jag pratade med vakterna efteråt kallade jag henne ”fyllkärringen”. Jag hittade henne i lördags på en offentlig toalett. Packad, nerpissad och förnedrad.
Fritt fram att prata för sig själv
Där jag växte upp bodde en gubbe som gick omkring och pratade för sig själv. Vi kallade honom Onkel Ruben. Jag minns inte att jag hörde honom prata, men man såg på kroppspråket.
I morse testade jag att göra en Onkel Ruben i Tantolunden. Det gick bra.
Jag och Guillou
Äntligen har jag på allvar tagit mig tid att läsa Jan Guillous självbiografiska ”Ordets makt och vanmakt”, som är en enda lång ”bakom kulisserna”, från 60-talets god- och tokvänstertid via alla de stora avslöjandena fram till Arn.
Han är några år äldre än jag, vi är båda journalister och jag har följaktligen korsat hans spår några gånger.
I gymnasiet läste jag och kompisarna FiB Kulturfront, om IB-avslöjandena och andra kioskvältare. På journalisthögskolan hyllade vi honom med något slags plågad hatkärlek. Han hälsade på en gång, satt på katedern och dinglade med sina påtagligt korta ben. Fortsätt läsa ”Jag och Guillou”